Min vuxna ungdom beskriver en man över 50 år som i stället för att ge efter för misslyckanden och ett deprimerande liv, finner styrkan i sig själv att vända utvecklingen. Han skapar en blogg för att kunna prata, förstå och ge hjälp till andra människor, men framför allt är han skapelsen av en ny människa, som kan använda det förflutna, inte som en ånger utan som en livskraft. Han är en skarp observatör, en kännare av olika kulturer som inte nödvändigtvis finns nedskrivna på papper, men som ibland fångas i ögonen på vänner och bekanta av olika nationaliteter. Han ritar upp en skiss som kan visa likheter, skillnader, evolutioner och involutioner i en ny historisk period som kännetecknas av enorma förändringar.